De flydde för sina liv

Donetsk Ukraine - map 01

Men fem barn flydde de för sina liv. Den äldsta dotter blev kvar i krigets Donetsk i Ukraina.

Hon gömde sig i en matkällare i flera veckor innan hon lyckades ta sig ut och återförenas med sin familj.

Familjen flydde till Reni.

Ingenting fick de med sig, bara det som de hade på kroppen 

Nu ska de försöka bygga upp sitt liv igen här i Reni. Pastor Ockert och vi i Novy Dom hjälper så mycket vi kan.

Jag har handlat kläder på second hand, barnen är satta i skola och på dagis.

Ockert har gett mamman ett jobb. Täcken och lakan har vi skrapat ihop

Men vad barnen behöver är vinterkläder. 

Vi har flera familjer som har kommit från Lugansk och Donetsk som behöver hjläp, så du är varmt välkommen att ansluta dig.

Vinterjacka finns det en post som heter på web shopen. 

Enkelt och bekvämt, du gör det online via Pay pal eller ditt eget kort.

Pengarna blir öronmärkta och går direkt dit de ska.

Barnens hopp har 90 konto vilket innebär att alla pengar som samlas in av oss kontrolleras noga av Svensk insamlingskontroll.

Precis som det ska vara. 

90_Konto_Logo_RGB

www.webshop.barnenshopp.org

Mitt namn är Kolya

sasa1qszz

Jag heter Kolya Mazhara och jag är 21 år gammal.  

Jag har tolv syskon, men bara ett av dem har jag sett. Min pappa är död och min mamma vet jag inte vart hon finns.

Jag såg henne sista gången när jag var 3 år. Jag vet att hon var alkoholist.

Jag tror att jag och min syster Gala 2 år kom till barnhemmet med en bil, men jag kommer inte i håg vilka de vuxna människorna var.

Jag var rädd det minns jag, huset var så stort. På barnhemmet Kirovo Rog fanns det 2000 barn i alla åldrar.

Jag minns att jag höll min syster hårt i handen när en vuxen slet bort henne.

Hon skrek högt NEJ NEJ NEJ och tårarna rann ner i hennes lilla ansikte.

Jag grät också, ville inte släppa henne hon var ju så liten , och det tyckte jag trots att jag bara var ett år äldre.

Hennes skrik och gråt ekade i den långa kala korridoren.

Men till slut kom de fram till en dörr och när den dörren stängdes hördes inget mer.

Det var det sista jag såg av min syster. Jag såg henne aldrig igen. 

Det luktade avföring och kiss och i korridoren hängde tygblöjor som inte var tvättade.

Sängarna var små med en liten fotgavel och vid gavel stod en pall där vi skulle vika ihop våra kläder fint.

Gjorde man inte det ordentligt så fick man hårda slag i ansiktet. På gaveln stod det ett fyrasiffrigt nummer.

Allt var inrutat, man fick göra allt på kommando.

Var det några som besökte barnhemmet så fick vi vinka på kommando, om någon missade så kom slagen efter att besökarna hade gått därifrån.

Det som fanns på tallriken hur osmakligt det är var, det åt man upp i alla fall för vad jag kommer ihåg så var jag alltid hungrig.

Maskarna som kröp i maten ibland åt man också. Jag tror att maskarna kom från vitkålen för de var tjocka och välmående

De som besökte oss hade ofta leksaker med sig, men de fick vi aldrig leka med.

De ställdes högt upp på ett skåp, sedan försvann en efter en.

Jag kommer i håg en vit kanin, den var jättestor och hade stora hängande öron, den hade en glad mun.

Och ibland satt jag och hade en tyst konversation med kaninen som jag döpte till Igor.

Ibland tyckte jag att det såg ut som om Igor blinkade med ena ögat till mig och då blev jag alldeles varm i hela kroppen.

Jag trodde på fullaste allvar att han blinkade bara till mig som ett hemligt tecken.

Tårarna brände bakom ögonlocken den dagen han var borta.

Om jag hade gråtit så hade jag fått stryk. Men jag kommer ihåg att det sved i halsen och jag kunde inte svälja.

gosedjur-kanin

Igor fanns inte mer

 

De rakade ofta huvudet på oss pojkar men även på flickorna när det var som mest med hårlöss.

Men det var inte bara lössen som var obehagliga.

Det fanns gott om vägg och sängloppor , kacklerlackor och möss.

Men mössen var vi inte rädda för. Lopporna var värst, de sög sitt blod och sedan kliade det i veckor framöver.

Hela kroppen var full ibland.

För att vi inte skulle klia så band man ibland fast oss med remsor från tyg under natten.

Man kunde inte röra varken armar eller händer.

Ibland kom det några människor som inte talade samma språk som oss.

Jag förstod när jag blev äldre att det var par som skulle adoptera någon.

Jag drömde om det på nätterna, dagdrömmde om det under dagen att nästa gång kanske det blir jag.

Men det blev alltid någon annan.

Min syster blev bortadopterad men jag vet inte vart och jag har aldrig haft någon kontakt med henne.

Jag hörde de vuxna som kom på besök till barnhemmet tala om Gud och när jag blev läskunnig tog jag reda på så mycket som jag kunde.

Jag förstod att jag måste välja den vägen om jag skulle överleva.

Jag började att be första åren tyst när jag gick och la mig, men senare skrev jag ner mina böner och sedan kunde jag be högt.

Jag finner en innre frid när jag ber. Jag ber ofta att en ängel skall hålla i min mammas hand vart hon än går och är.

Jag vill gärna träffa min mamma .

Jag försökte några gånger få kontakt när jag blev äldre  men hon hade alltid flyttat och jag kom alltid för sent.

Jag vet inte men kanske det finns någon mening med det också.

Men jag vill så gärna få ett svar ”varför lämnade du bort Gala och mig, älskade du oss inte”

Jag vill skapa min egen familj. Med fru och barn och våra barn ska aldrig. och kommer aldrig att lämnas bort.

Jag ska tala om för dem om och om igen att jag älskar dem och att mamma och pappa kommer aldrig att gå ifrån er.

Jag ska fostra dem till ärliga och kristna människor och jag ska se till att de får andra möjligheter än vad jag fick som liten.

Min längtan var så stor , jag visste inte då vad min längtan stod för, men idag vet jag ju bättre.

Jag ville bara ha någon som älskade mig, som sa det till mig, viskade det i mitt öra.  

Att få sitt i knä på någon som älskade mig hade slagit allt annat.

Kolya har aldrig fått en enda present i hela sitt liv, förens nu.

Ingen har gratulerat honom på hans födelsedag i mars, t.o.m den ryska varianten

av Facebook. Vkontakte där han har några vänner , gratulerade honom dagen efter, de hade glömt.

När ”vår Sasha” kom till The Trade school i Zaporozhye  i september fann han och Kolya varandra direkt.

De bor hos en familj och delar rum med varandra. 

(liknar formen som SOS barnbyar har) Kolya hade inget ombyte i klädväg och Sasha ringde hem till mig och sa

…. Agneta jag har delat med mig av mina kläder….

Och jag i min tur skickade tre stora kartonger med Nya Posten med kläder så de kunde dela ut till både flickorna och pojkarna.

De har skrivningar och miniexamen var fjortonde dag och det har gått bra för dem båda. 

Sasha ligger bättre till i engelska än vad de andra elverna gör. Garry och Teresa som driver skolan och som har 250 kor är från Kanada.

Det har även talats om att själva praktiken kommer att läggas i Kanada för pojkarna, vilken chans, vilka möjligheter.

De har även praktik nu och blir fostrade att lägga upp en budget. Till familjen betalar de en liten del till el, Internet, gas, hygienartiklar och mat.

Jag tycker hela upplägget är hur bra som helst.

Vadik, hans vän Marchello, båda våra Serjozhor och Sasha åkte de 190 milen t/r till Nikoly Pole för att ta en första titt.

Alla blev positivt överaskade och t.o.m Vadik sa ….. om jag inte vore gift så skulle jag också vilja plugga här….

Sedan kom Garry och Teresa hit till oss och besökte Novy Dom. Det tar 18 timmar att åka enkel resa, det är fruktansvärt dåliga vägar.

 

Nu har Sasha och Kolya varit här i Novy Dom i 4 dagar och på fredag morgon kör Vadik dem till Odessa för att de ska kunna ta tåget hem till Zaporozhye  .

Det har varit omtumlande dagar för oss allihopa. Mycket skratt men också tårar. Kolya har berört allas våra hjärtan .

Vår kock Lidia frågade Kolya i dag vilken hans älsklingsrätt var och han svarade Olivier sallad.

Så det ska Lidia göra i morgon . En enkel önskan att uppfylla. Vi har handlat vinterkläder till båda pojkarna.

Mer till Kolya, Sasha har  redan. Men båda har fått var sin varm morgonrock, tofflor raggsocker, vinterskor. 

Kolya har också varit två gånger om dage hos tandläkaren och lagat tänder som han har haft ont i. En tand uttragen.

Kolya:

Agneta vet du att jag tror att allt har en mening. Om mitt liv hade varit annorlunda så kanske jag aldrig. eller rättare sagt hade jag aldrig träffat Dig Garry , Teresa och Sasha.

För mig är Sasha en bror och jag känner verkligen att ni alla är min familj.

Jag vet inte hur man egentligen ska kunna tacka för allt.  (Kolya klappar sig ofta med vänstra handen på hjärtat) och skakar sakta på huvudet.

Jag är så tacksam och jag är så glad att jag har träffat er alla. 

Utan att överdriva kan jag lungt säga att idag är Kolya Mazhara lycklig.

Jag kommer aldrig att glömma min barndom, det gör man ju inte.

Men jag tänker aldrig tycka synd om mig själv att det har varit så besvärligt.

Jag har överlevt men visst går mina tankar till alla de barn som finns på barnhem.

Jag tycker fruktansvärt synd om dem och hoppas att de snart får leva ett fritt liv.

 1966266_827209760646878_3832993328311543451_o

 

 

Alla vägar som har korsats . allt vad jag har fått.  Om inte Gud skulle finnas så skulle aldrig det här varit möjligt.

Agneta säger att hon är priviligerad som har träffat mig. Då vet jag inte vad jag är om Agneta är priviligerad.

Att få komma in i Novy Dom måste vara en bit av hur Paradiset ser ut som.

Värmen, trygga barn och ungdomar, alla hjälper till och har respekt för varandra.

Från det första steget in i huset kändes det som om jag har varit här i hela mitt liv.

Alla fick mig att känna mig så älskad.

Den kvällen jag satt på golvet och jag berättade för barnen hur det var att växa upp på ett barnhem så var det väldigt tyst.

Efteråt när jag hade berättat så fick de ställa frågor. Ingen ville börja och det var tyst, tyst tyst.

Agneta frågade de mindre barnen om de inte hade någonting att fråga om.

Då sa Artjom 6 år…. Gjorde det väldigt ont när de slog dig ? Sedan kom de mindre barnens disskution igång.

 

Artjom igen…. men våra mammor och pappor kommer ju inte heller och hämtar oss.

Serjozha (Artjoms bror 4 år) men vi har ju ingen mamma och pappa.

Artjom….. Agneta har vi ingen mamma och pappa ?

Julia deras syster 3 år …. nej jag tror dom är fulla, jag vill ialla fall inte åka hem.

Inte jag heller, inte jag heller, inte jag heller, inte ja heller, inte jag heller.

Är du våran farbror nu ? undrar Jarik. (här i Ukraina tilltalar barnen alltid de som är lite äldre för tant och fabror)

Kolya svarar att de får kalla honom vad de vill.

Och då säger Dima .

Jag tycker vi kallar honom bror som vi gör med Sasha och Serjozha.

Barnen i Novy Dom kallar varandra “badjaka”  (bror på moldaviska) Och nu inkluderas Kolya i det också.

Jag såg hur rörd och glad han blev.

Självklart finns det mycket mer att berätta men vi stannar här.

Det här som jag nu har skrivit, har Kolya gett mig tillåtelse  att berätta för er. Om det kan hjälpa en enda själ så är det jättebra.

Han vill inte att ni ska tycka synd om honom.

Han mår bra och är lycklig.

 saknad_2617712

Men jag vill säga någonting till dig Kolya. Tack för din kärlek till barnen, jag har noterat vareviga gest.

Du serverar de mindre barnen vatten i glaset, hjälper dem att skära i mindre bitar. Kramar och leker med dem.

Allt det där ser jag så tydligt i ögonvrån . Jag ser hur de sträcker upp armarna till dig och  säger ”min badjaka” (min bror)

Du har berikat mitt liv och jag är tacksam att Gud korsade våra vägar, och JA Kolya ALLT har en mening.

 

I kväll när Lidia vår kock skulle gå hem så kramade hon dig länge och grät.

”Kom tillbaka snart, jag ska göra så mycket Oliversallad du vill”  och Kolya svarade “Tack Baba Lidia” (Baba=mormor).

 

 

Det är som om dikten är skriven av Kolya.

 

Var välsignad älskade vän och kom snart tillbaka.

Agneta, dina syskon och alla dina vänner i Novy Dom

 1375018_10151756527731144_1210616911_n

 

 

Help Ukrainian children

24314_311437908958764_549943454_n

Want to help us to give a child in Ukraine a life worth living?

There are so many that need a winter jacket, a pair of winter shoes, food, etc.

It is so easy, you can do it all from your computer by going out on our web shop and check how you want to help.

You pay with Pay Pal or cards online.

Winter is knocking on the door.

Even now it is cold. Spread the warmth.

Thanks in advance

webshop.barnenshopp.org

 

Helping families fleeing the war in Ukraine

download (1)

More families have arrived to Reni from Lugansk and Donetsk .

The last family who came have eight children, ages 16  to 3 years old.

They have absolutely nothing.

The appeal came from the headmaster of the school.

Please help the  families as much as you can.

We need your help.

In Reni there are two secondhand stores with very  good clothes from Italy. A T-shirt cost 10 grivna 5 SEK.

Children need to have everything.

We have already once been clothes shopping for 1000 SEK  to a family from Donetsk and it was 10 bags clothes for the family.

Now we appeal for help again.

Dp you want to help us, to help those people fleeing the war in Ukraine.

Go out on our web shop and give your contribution on line under the pic Winter jacket

www.webshop.barnenshopp.org

You can pay by Pay Pal or Visa card.

Winter is approaching and if we all help each other there will be more families from the war who can receive help. 

Children’s Hope has 90 account, which means that all the money that is collected by us is carefully monitored by Swedish Fundraising Control.

90_Konto_Logo_RGB

 

 

Auktion och loppis 27 september

1907846_10154632276495245_2900048669245695846_n

Många sponsorer och många kända ansikten

Välkommen på Auktion och loppis den 27 september mellan klockan 12.00-15.00

Vi har flertalet kända sponsorer som bidragit med saker/upplevelser och dylikt.

Mycket tack vare bloggerskan Malin Jädergård och programledren och skådespelaren Tilde Fröling som engagerat sig i detta!

Du kan handla på loppisen, buda på auktionen, tävla, fynda bland prisvärda produkter till bra pris, dricka kaffe/thé och kolla på modevisning med kända ansikten och Calle Schulman som konferensier.

Vill du bidra med möbler och/eller loppisprylar till auktionen?

Kom och lämna dem fredagen den 26 september klockan 12.00-15.00 eller på lördagen den 27 september mellan klockan 10.00-12.00.

Auktionen börjar 12.00 och slutar 15.00

Alla pengar går till vårt arbete i Ukraina!

Vid frågor, kontakta Elin Persson på telefon 073-773 55 50

Välkomna och glöm inte ta med er kontanter!

A shoe box can be filled with a lot

opu

A shoe box can be filled with a lot.

Every year we collect empty shoe boxes from stores in Reni.

We  starts early in the summer.

Than we buy small things when  we see that it is cheap.

Little by little.

Pencils, crayons, drawing pads, small cars, dolls, toothbrush, balloon, small bookmarks and much more.

At Christmas eve Sasha in Novy Dom dress up as Santa

and then all the children visit the Children’s Hospital

and gives each child a shoe box wrapped in a beautiful Christmas paper.

One for each child who is there.

Would you like to help us in our work with children who have nothing,

and who have never received a Christmas present.

Then you are welcome to visit our web shop and click on the picture for Christmas/Gift.

You can pay online with Paypal or card.

Your contribution is so important and essential for a child who receives it.

Thank you in advance

http://webshop.barnenshopp.org