Bilen såld

Ja nu är vår älskade VITO såld. Så nu har vi ingen bil alls.

Nu hoppas jag att efter Nyår så kommer den biten att lösa sig också.

Vi är enormt beroende av bil som ni vet.

Men den här bilen kostade för mycket att reparera trots att den bara var 7 år gammal.

Men som jag har sagt tidigare , om vi hade vägar som var vägar så skulle man kunna ha bilen längre än så.

Och skulle inte de förbaskade Bensinmackarna späda ut bensinen med vatten så skulle bilarna hålla längre .

Att man bara kan göra så det är för mig helt chockerande .

I dag står regnet som spön i backen här i Reni .

Man kan inte sätta ut näsan utanför dörren .

Det jag hoppas på är att det verkligen spöregnar på Nyårsafton, då kanske det skulle kunna bli lite lugnare.

Men vi tvivlar på det.

Vi har haft barn som har stått utanför grinden sjöblöta i ösregn just den natten,

så jag har inga större förhoppningar.

Man bryr sig nog inte så mycket vad det är för väder bara det finns något starkt att dricka så är allt bra.

Barnen pysslar med sina vattenfärger och målarböcker på övervåningen och det är helt tyst i hela huset.

Det måste vara något jättespännande de håller på med

Annonser

Du lilla

Du lilla vän, vad har du råkat ut för, vem har gjort dig så illa, vem har slagit dig och gjort så att du är skräckslagen.

Återigen ett barn vid grinden. Ingen signal på telefonen, ingen som ropar.

Mozart skäller som en vilde, och vi förstår hans språk vid det här laget.

Någon är vid grinden eller befinner sig i närheten .

Klockan var 03.30 .

Jag kopplar Mozart för han anfaller om han känner fara,

men är det ett barn så slickar han dem på händerna och de får massor av pussar.

Jag väcker Nanny och Serjozha Stalovski har redan hunnit springa ner för trappan från sitt rum .

Det är beckmörkt på gatan och alldeles tyst, inte ens en vindpust hörs.

Men vi ser en skugga.

Så fort jag tar ett steg mot skuggan flyttar den sig längre från mig.

Serjozha är beredd att släppa Mozart så fort det visar sig att det är någon vuxen som är onykter och aggressiv

Jag förstår att det är ett skräckslaget barn.

Jag hukar mig ner och lockar som på en hund, räcker fram min hand och säger

…. var lugn jag är inte farlig….

Mozart börjar gnälla vid min sida och jag använder det som lockbete

…. hör du hur ledsen min hund är för att du inte kommer till oss, han gråter och vill hälsa på dig….

Då kommer de första orden

……är han farlig…..

……..nej han vill bara hälsa på dig kom…….

Så kommer då äntligen skuggan fram ur mörkret och jag kan bättre bedöma ålder. c.a 4 -5 år en flicka,

med tårarna rinnande nedför kinderna,

mamma och pappa var länge sedan hon såg, hon bor hos mormor säger hon,

men mormor dricker sprit och har inte heller varit hemma på flera dagar.

Hon (Alina som flickan heter) var rädd. Det rosslar från lungorna och jag förstår, och tänker

…. en till….

Jag ringer polisen som inte behagar svara i telefonen

och sedan ringer jag Lena sjuksköterskan som själv har två små barn och är gravid i 5 månaden.

Hon ber oss ta flickan så fixar vi resten i morgon bitti.

Den vanliga ritualen, duscha, varma kläder, raggsockor, och mat. sedan sov hon som en stock .

I morse ringde jag hem till Doktor Seretan som är ledig i dag och berättade vad som hade hänt under natten.

Han kom och hämtade henne i morse och tog henne till sjukhuset.

Han blir lika upprörd som vi andra blir. Nu har hon varma kläder,

vi åker upp till det andra sjukhuset som nu har öppnat upp en avdelning som är satt i karantän.

Jag skickade med lakan, täcke kudde och en stort gosedjur.

Dr Seretan kom ner i receptionen och hämtade påsen med sakerna plus mat.

Han var på väg att säga något när jag sa

…… nej säg inget då börjar jag gråta…..

Ännu en gång tackar jag min lyckliga stjärna över att så många barn vet var Novy Dom finns,

men har också hört att man informerar om det i skolan, att om något händer så gå till Novy Dom de hjälper er .

Alina lilla vän håll ut, du ska aldrig mer behöva bo som du har gjort och från och med nu kommer ditt liv bli bättre.

Ev så kommer den här flickan till oss när hon är frisk men det kommer att dröja månader

 

Nattens mörker

Jag mår dåligt långt in i hjärtat och själen .

I natt hände det igen. Tre barn hand i hand gråtandes , illa klädda. hungriga och enormt smutsiga.

Vi handlar som robotar, vi talar knappt med varandra och gör vad som måste göras.

Duscha, varma kläder, mat.

Och så ringa polisen.

I natt fick vi inte tag i dem så vi fick flytta två av våra egna ifrån ett rum till övervåningen och de tre syskonen fick ligga i ett rum.

Ingen saknar dem och de svarar inte på tilltal.

I morse upptäckte vi att en av pojkarnas handled var bruten.

Inte ett ljud gav han ifrån sig, det måste ju göra fruktansvärt ont.

Alla barnen har en djup hosta men den är torr.

De är uttorkade, undernärda, har herpes och blåmärken överallt.

En liten syskonskara på tre barn , 3, 5 och 10 år

vandrar i natten egentligen utan mål, men till slut kommer de till Novy Dom.

Nu befinner sig alla tre på sjukhuset som är överfyllt med barn.

Man har bestämt att öppna upp en avdelning på det andra sjukhuset också, och ge plats till några barn där.

Vi har ringt polisen igen och inget barn är efterlyst.

Pojken som är 10 år säger bara att de har bott i en by och han vet inte var mamma och pappa är.

Han har inte sett dem på flera dagar .

Barnen har ätit rå potatis och för att få någonting i magen.

De här barnen kommer med all säkerhet att komma till ett rehabiliteringscenter där de får vila upp sig. äta och få en säng att sova i.

Vi har också fullt, och kan inte utsätta våra barn för sjukdomar, vi vet ju inte vad de har .

Men första hjälpen har de fått av oss.

När jag äntligen kom i säng igen bad jag till Gud att resten av natten skulle bli lugn och det blev den.

Barnen sov varma och trygga i sängarna och i morse fick de skinksmörgås och varm choklad kokt ägg och nypressad apelsinjuice

Vi förklarade för dem att de måste till sjukhus för att undersökas.

I dag kommer vi att åka upp till barnen med mat.

Vi närmar oss skräcknatten

Ja för många av oss som arbetar i Novy Dom är det här en skräcknatt.

Vi vet aldrig vad som kommer att hända. Hur många gånger vi måste ringa polisen, ( om de ens är nyktra)

hur många barn som blir utkastade av fruktansvärt fulla föräldrar s

om i det ögonblicket inte bryr sig en procent över sina barn.

Det kan ta dagar innan de går till polisen och gör en efterlysning, om de går över huvud taget.

Ambulansen kör i skytteltrafik fram och tillbaka och hämtar skadade människor.

Det händer också att en del mord begås den här natten ,

naturligtvis under ett alkoholrus  där vettet har försvunnit och omdömet är borta.

Tragedierna har redan börjat med barnen  och jag tackar min lyckliga stjärna att de vet om Novy Dom,

så att det i alla fall har någonstans att gå.

Min bön för 2018 är att föräldrar ska ta sitt förnuft till fånga

och inse att de har en gåva från Gud att ta hand om, nämligen sina barn.

Låt Nyårsafton 2018 få bli lugnare än vanligt och hälsa det nya året med ett annat förhållningssätt till sina barn.

Det är min största önskan och bön att fram för allt barnen inte ska fara illa och behöva gå i mörker och kyla ,

hungriga, kalla och chockade över att ha blivit misshandlade ,

skadade o, smutsiga och övergivna av de som egentligen skulle betyda allt för dem.

Nämligen mamma och pappa.

Jag ber att ni håller barnen i era tankar och böner speciellt den här natten

 

En natt fylld av oro

Ja ingen rolig natt direkt. Klockan 01.00 ropar någon utanför grinden.

Vi tar telefonen och frågar vem det är, det är helt tyst. Vi frågar igen men möts av samma tystnad.

Som tur är så är båda Serjozhorna hemma och vi tar med oss Mozart och går ut.

Öppnar grinden men ser ingenting. Det är helt tomt på gatan och tyst.

Sedan ser Serjozha K att det rör sig lite bakom en stor sten som står på andra sidan vår byväg.

Och där sitter de. Två små barn på 5 och 11 år , syskon

En flicka och en pojke.

Barfota och bara i en tunn T-shirt.

Utslängda av onyktra föräldrar så klart.

3 timmar var vi vakna i natt . Placera om barn till andra sängar.

Duscha och ge mat samt varma pyjamasar.

Kollar att inga löss finns, ringer polisen som INTE har någon efterfrågan på försvunna barn.

Men nu i morse ringde Viktor Gregorovich från Nagornoe , en by som ligger 3,5 mil från Reni.

Han ringde i ett helt annat ärende, men så berättade vi om barnen och då visade det sig att de kommer därifrån.

De har delvis gått utan skor och sedan har de fått skjuts en bit.

Viktor Gregorovich som är chef på sociala i Nagornoe kom hit i dag och nu befinner de sig på sjukhuset.

Jag tror att de har lunginflammation .

En natt då vi hyllar att oss är en Frälsare född.

Det gör ont i hjärtat

God Jul

God Jul till er alla som firar idag.

Vi kommer att fira i morgon den 25 december och sedan den 7 januari.

I dag ska vi ägna oss åt att packa julklappar till barnen på sjukhuset.

Skinkan är klar likaså Jansson, så det är bara att hugga in i morgon.

Det är den positiva delen av vårt arbete men så har vi den mest fruktansvärda delen vi måste gå igenom år ut och år in,

och den ser jag inte fram emot . Redan i natt började det . Porttelefonen ringde och två barn står utanför .

Hungriga blöta av regnet och jättedåliga kläder. Hög feber hade de båda två.

Inget av våra barn var vakna, vilket jag tackar min lyckliga stjärna för.

Vi duschade dem och gjorde dem rena, och satte på varma rena kläder.

Sedan ringde jag till Lena en sköterska jag känner som ger mig massage bland annat.

Hon kom mitt i natten med sin man och tog barnen till sjukhuset.

Det visade sig att båda barnen hade lunginflammation.

Lena ringde från sjukhuset och undrade hur vi skulle göra med pengar och jag sa direkt vi betalar självklart,

kanske inte nu men jag lämnar mina guldringar i pant. Lena kom och hämtade mina guldringar

och åkte tillbaka till sjukhuset så att medicinering kunde sättas i gång omedelbart

Ett av många syskonpar som blir utslängda under en högtid som är den vackraste på året egentligen.

Pojke Vlad 6 år och hans lilla syster Anya 3 år som han höll i ett hårt grepp i handen.

För många är det ingen God Jul och jag som alltid har älskat den här årstiden börjar bäva för den nu.

Men barnen är under vård och det är det viktigaste .

Nu håller jag andan och undrar hur många fler Vlad och Anya som kommer att bli utslängda i kylan.

 

Det närmar sig

Ja nu är det spänt i lägret ska jag säga. Varje kvart kommer något barn in och frågar när vi ska fira.

Det är klapparna under granen som hägrar förstås.

I natt var det minus 6 gader och några snöflingor kom.

Det var inte Zhorik sen med att ta tillvara på.

Det här är nog världens smutsigaste och minsta snögubbe

Han fick ju skrapa de få flingor som fanns på marken för att få ihop till en snögubbe 🙂

Vi får verkligen hoppas att det kommer snart, för barnens skull.

I går gjorde vi Pepparkakshus och idag ska jag griljera skinkan.

Det tog 10.5 timmar i ugnen för skinkan. Vilken tur att vi hade skinktermometer den här gången.

Jag ska ta kort på den när den är klar och sätta ut i bloggen.

Nu bakar barnen småkakor och sockerkakor med saffran med sina Nanny och jag måste gå ut nu och hjälpa till.