Den första kramen

Vi har fått två nya flickor. Jag kan inte berätta så mycket om dem än.

Men två ledsna och trasiga själar kom till Novy Dom med sociala och polisen i förrgår.

Inkapslade i sitt eget skal. Men jag som tycker om utmaningar kände att det här kommer att gå bra .

Inget barn är skyldig. Vi tog kort på alla misshandlade märken.

Alla enligt lag, så vi själva kan gå fria om något händer.

Serjozha och jag hade ett långt samtal med flickorna och talade om våra regler, att huset är larmat, kameror etc.

I går var det helt stängt, jag nådde inte någon.

Jag började tala om mitt eget liv. Jag har som alla andra ett bagage att bära.

Tysta satt de och lyssnade. Plötsligt reser sig den ena flickan upp och säger

…. jag kommer strax…..

När hon kom tillbaka till mitt rum såg jag att hon hade gråtit .

Och jag har alltid varit av den uppfattningen att gråten är det som inte hjärtat klarar av att säga.

Vi fick höra deras historia som jag inte kan berätta än,

det måste gå en liten tid innan jag vill berätta den.

I morse klockan 8 rusade jag upp och kollade om de fanns kvar, då hörde jag glada skratt från köket och gick dit.

Flickorna höll på med frukost tillsammans med Nanny till de mindre barnen.

Deras ansikte var helt annorlunda mot dagen innan.

Jag gick tillbaka till mitt rum och klädde mig.

Det var då båda flickorna kom in och gav mig en bamseram och med ett enda ord TACK.

Det är just sådana gånger man får en klump i halsen.

Nu är det tre avgörande dagarna framför oss.

Kommer jag att få dem att första att det här är deras sista chans, sedan är det internat som gäller,

då finns det en stor chans att de får stanna här.

För deras skull ber jag att allt kommer att fungera.

Jag har fortfarande känslan kvar av kramen, den värmer mina axlar

Annonser

Bakning

I går bakades det i Novy Dom på kvällen.

Ett glatt gäng hojtade, sjöng och pikade varandra för varandras kakor.

De använder Pepparkaksformar till deras kakor.

Jag blev full i skratt när det var någon som sa till Bogdan

……. din blir jätteful….

och Bogdan svarade

…….JAHA men DU är ful……

sedan gjorde Bogdan om den och den blev jättefin

Han hade först gjort en häst som bajsade  och det gillade inte Rostik.

Bogdan är inne i kiss och bajs ålder nu .

Det är bara att gilla läget 🙂

Här är de nybakade sedan pudrades florsocker över dem.

De var jättegoda, sedan mumsades det kakor och kollades tecknad film innan det var dags att sova.

I dag är det städdag på Komorova och lön i form av en klubba. Det var det första de sa i morse.

I dag är det lön HURRA!!!!!!

 

Fotbollsträning

Nu har vi sex pojkar som går tre gånger i veckan på fotbollsträning.

På lördagarna tar tränarna dem till Ismail där de har match mot pojkarna i den staden.

De kommer hem kastar sig i duschen äter och stupar i säng. De håller på med träningen till dess snön kommer.

Men ju mörkare det blir på kvällarna så åker Serjozha och hämtar dem.

Man låter inte gärna barn vara ute efter mörkrets inbott här i Reni.

Vi är glada att barnen har en hobby. Julia vill gärna börja på balett och hon är som gjord för det.

Vi ska se om det finns någon lämplig kurs för henne också.

Det är fortfarande varmt hos oss.

I dag 28 grader, men man kan känna att det är svalare på kvällarna.

I dag ska vi gör den sista Fläderblomssaften . Nu har vi 10 stycken  3 literflaskor ligger i frysen.

Och så var det slut med konserveringen den här gången .

Nu blir det inger förrns i maj nästa år igen.

Det blir lite lugnare nu när konserveringstiden är över.

Vi önskar er en härlig torsdag

Ååååå vilken lycka

Att se detta barn Andrej springandes emot mig och man får världens bamsekram, då vet man att han är lycklig.

Han är så glad att vara hemma efter 11 dagar på sjukhus för att få sin diagnos.

Nu har han fått blivit utredd på sjukhuset i Aleksandrovna som ligger 10 mil bortom Odessa.

Nu ska diagnosen fastställas här i Reni och det kan ju bli precis vad som helst.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om de sa att han halsfluss. Men han ä räknad till grupp 2.

Alltså ett steg under det absolut värsta.

Jag tror i alla fall vad jag tror , men jag är ingen läkare.

Men om Andrej får tid på sig så kommer han kunna leva ett ganska normalt liv.

Men det är naturligtvis ett jättejobb. Men nu ska han tillsammans med fyra andra pojkar i skolan arbeta med speciallärare och psykolog.

En skolsal har ställt i ordning vara bara de här killarna.

Rektorn och psykologen Oksana har målat jag har satt upp fina gardiner och vi har köpt möbler och pedagogisk material till dem.

Som han åt i går till middag!!!!! Jag tror han tog om tre gånger.

Han säger att han bara har fått vidrig gröt hela tiden och han har nog tappat ett par kilo,

men det tar han snart igen här hemma.

De andra barnen var jätteglada och välkomnade honom med öppna famnen.

Vi har sagt att han har varit på en extra semester eftersom han är så duktig att hjälpa till.

Nu hjälper alla barnen till och kommer och frågar om de också får åka på semester 🙂 🙂 🙂

 

Snart hemma

Den 13 september får vi hämta hem Andrej från sjukhuset.

Han längtar hem, det har han gjort från första dagen.

Hans mamma ringde i förrgår men nu vill inte Andrej tala med varken mig eller Serjozha.

Förmodligen är han arg på oss att vi har låtit honom vara på sjukhus så länge.

Men det är ju inte vi som bestämmer.

I morgon ska Serjozha ringa sjukhuset och höra hur det går.

Nu ringer Andrej och säger att han får komma hem i morgon eller övermorgon.

Vår bil är trasig så nu blir det problem. Serjozha är med den vid bilmekanikerna.

Det är någonting i motorn. Det är flera fel på bilen b.la handbromsen fungerar inte.

Vi får se hur vi kan lösa det här. Jag väntar på att doktorn ska ringa.

Andrej verkade uppskruvad i dag ,

kanske de redan har sagt att han ska få åka hem då tror han att det ska ske inom en minut.

Men älskade Andrej du är så välkommen hem när det än blir.

Slutspurten

I dag gör vi den sista saften av fläderblommor. Vi har fryst ner i portioner .

Den saften är inte så hållbar så den fryser vi in i Pet flaskor.

Det här var med stor skeptisk barnen drack den första gången.

Numera påminner de mig om när de vita blommorna blommar.

Det ska vi göra nu på morgonen, efter lunch kommer en hel gris som ska fin styckas och frysas in.

Båda frysarna är avfrostade och rengjorda. Så nu börjar vi på nytt.

I dag har vi ”bara” 29 grader ute.

Fortsätter det så här så kommer livet att återvända i alla fall för mig.

Nej jag är verkligen ingen sommarmänniska.

Jag gillar när sommaren kommer med normala temperaturer, men jag tröttnar efter ett par veckor.

Det finns ingenting som heter lagom i det här landet.

Antingen är det urvarmt eller också jättekallt.

Barnen är i lekparken och spelar fotboll.

De har massor med vatten med sig  och vi har sagt åt dem att dricka mycket.

Vi hoppas att ni får en underbar söndag

Saknar det här

Ja att plocka svamp saknar jag faktiskt. Det gör man inte så mycket så här långt söder ut i Ukraina.

Vi har ju inte direkt några skogar. Sedan vet jag inte vad alla svampar heter och vilka som är ätliga heller.

Ingen av barnen vill heller följa med, de är livrädda för svamp,

sedan Silvia och Makarena berättade att deras pappa var ute och plockade svamp när de var små

och de fick ligga på sjukhus i 3 månader av svampförgiftning. Han var nog inte spiknykter heller.

Makarena kan inte ens känna lukten av svamp.

Men när jag bodde i Sverige plockade jag mycket trattisar och torkade.

De använde jag som krydda i såser senare.

I Finland saltar man in svamp men det har jag aldrig försökt med.

Men jag drömmer om en god kantarellmacka just nu.

I dag är det plommonmarmelad som gäller, det är absolut det sista som får plats.

Sedan får vi köpa ett slott om vi ska få plats med barn och konserver.

Men jag har en jätte bra nyheter för er i dag .

Tuppskrället blev gryta.

Nu var det inte jag som dödade den,även om jag gärna ville.

Det var Natasha själv, hon fik en varm kram av mig, sedan berättade hon att nu växer det upp sju tuppar till. 😦