Nu börjar det närma sig

 

 

Eller rättare sagt vi har nått smärtgränsen för länge sedan , men vi måste få det klart som vi vill ha det .

Det ni ser på bilden är Marabelko kompott. De ska ner i Matkällaren i dag.

Sen är det Adjikan som ska göras men vi väntar ett tag till med det.

Vi tycker att vi är klara tidigt i år, men det är klart vindruvorna är inte klara än.

Vi får se om vi kan få plats med dem.

Men i regel så blir Vindruvskompott så sött.

Där använder vi inget socker alls, fast man kan ju späda den-

Vi brukar göra must av vindruvor också. Det är faktiskt väldigt roligt.

Då står man med en jättestor platt sil med fyra handtag.

Man måste vara fyra personer för att det ska fungera.

Sedan lägger man i vindruvorna i den stora silen och snurrar den mellan oss.

Ett lock läggs på med en tyngd och det gör att den rena saften pressas ut.

Man behöver inte en gnutta socker. Vi har en sorts vindruvor som heter Moldova.

En mörkblå sort som är jättegod. Vi får se om det blir så i år också.

Jag önskar att jag kunde plocka svamp, men jag vågar inte här .

Jag känner inte igen den här svampen och litar absolut inte på de som säger att de an det här med svamp.

Flera har faktiskt dött. Syskonen Kalchu låg 3 månader på sjukhus när de var små när pappa hade varit ute och plockat svamp.

Det var lättare uppe i Piski när jag var hos Mirjam och Boas , där finns det Karl Johan svamp.

Och den blir jättegod att torka .

Men jag har aldrig sett någon sådan svamp här.

Annonser

Tar mig för pannan

I går hade vi möt med Borgmästaren Igor Plehov.

Ett bra möte som med lov om hjälp.

Han hjälper oss med två begagnade metalltrappor som ska vara utanför huset som brandtrappor.

Vi berättade för honom att vi får inte måla innertrapporna själva med specialfärg,

det fodras en firma med licens, likaså den åskledare.

Igor sa att en åskledare kan ni göra själva.

När vi berättade att det måste vara en firma med licens där också tog hand sig också för pannan och sa

…. idioti…

men det är en stor hjälp för oss att vi kan få köpa begagnade metalltrappor.

Pastor Ockert måste också köpa en till sitt dagis.

Nu hoppas att vi att det här går vägen.

De begagnade måste monteras ner från ett gammalt dagis och de är jättelånga,

så delar vi på en så får vi två. Sedan är det små reparationer på dem, men det fixar vi.

Vissa saker här i Ukraina är bara för mycket och ingen litar på någon.

Alla tror att man lovar och sedan inte håller det.

Men här i Ukraina är det verkligen så, allt kan ändras på ett par sekunder.

Nu får vi hoppas att det här går igenom bara.  Allt detta för att de två sista stämplarna för att vi ska bli officiella.

Nu skulle Borgmästaren tala med Brandchefen.

Vi hoppas att han får igenom det vi önskar och att vi äntligen blir officiella,

då behöver vi aldrig mer ligga i fight med sociala i Reni.

Ett sociala som verkligen skulle kunna köpa hammare och spik och slå igen hela rubbet

Allt ordnar sig men världens huvudvärk

Ja allt ordnar sig nog. Vi har haft möte med Borgmästaren Igor Plehov som i sin tur ringde till Brandschefen.

Det som fattas för att vi ska bli officiella är två brandtrappor i metall utomhus.

En åskledare på taket och innertrapporna måste målas med en specialfärg. Samt

Ockert kan nog hjälpa oss med två begagnade metalltrappor från en gammalt dagis som är nedlagt.

Resten måste vi bekosta själva.

Vi har kämpat år ut och år in för att bli officiella. Den ena myndigheten säger

… gör det inte de kommer att kolla er jättenoga..

Men låt de kolla oss, vi har verkligen ingenting att dölja.

Vi hoppas att det blir fart på det här nu. Från vårt håll har det varit klart länge.

När det gäller Vadik den nya pojken så lovar Igor Plehov Borgmästaren också att hjälpa till.

Ockert har ring till honom och även chef till sociala. Hon är verkligen utom all sans.

Men nu när så många är inblandade så mjuknar hon.

Vi kommer nu tillsammans med alla myndigheter att samla dokument till Serjozha , Vadiks bonuspappa.

Men allt kommer att ta tid. Han måste ha ett officiellt arbete och inte röra spriten.

Han och hans mamma har varit här i dag och Vadik verkligen älskar ”sin” pappa.

Men det skall mycket till innan han kan flytta härifrån.

Först måste han visa att han har valt bort spriten och sedan måste han ha ett arbete.

Det syns mycket väl att Pappa Serjozha älskar Vadik och det är ömsesidigt .

Så kanske någon gång i framtiden kan de flytta i hop och bilda en liten familj.

Tills dess stannar Vadik här i Novy Dom.

Pappa Serjozha storgrät och Vadik och han satt hela tiden och höll varandra i handen.

Nu kommer domstolen ta vid och ta vårdnaden i  från mamman.

Man vet aldrig med en mentalt sjuk människa om hon en dag kommer och säger att det är hennes son.

Men just nu förnekar hon det. Trots att det finns massor av bevis .

Tragiskt

Här bor mamman och ingen tror att huset kommer stå kvar när snön kommer

I dag har det inte varit något bra dag kan man lugnt säga.

Sociala hotar och hotar att den nya pojken Vadik ska förflyttas snarast till Internat.

Hans s.k mormor var här och storgrät. Sociala hade ringt till henne och hotat med både polis och Internat.

Det är egentligen inte Vadiks mormor, utan hans mamma som inte vill kännas vid honom f.d pojkväns mamma.

Pojken har bott hemma hos henne en längre tid, hennes som är djupt alkoholiserad

och det är Vadiks pappa också som numera bor i Odessa,

Han är både narkoman och alkoholist..

Mamman som är narkoman förnekar att det är hennes son och har förstörd födelsebeviset .

Jag har berättat om det här tidigare och vi har varit hos henne två gånger

för att försöka få henne att skriva under dokumentet mellan henne och mig att hon tillåter honom bo här.

Men utan resultat. I dag åkte vi igen, den här gången hade vi hennes Gudmor med oss som skulle försöka.

Vi klev inte ur bilen eftersom hon är våldsam men var redo att ingripa om hon skulle ge sig på Gudmodern.

Det blev ju självklart världens liv och vi var tvingade att gå ur bilen och hjälpa till.

Hon skriker och gapar så grannarna kommer ut.

Men vi fick henne att skriva under dokumentet och hon började att skriva på en rad att det inte var hennes son.

Men hon hann bara en bokstav innan jag slet pappret under händerna på henne.

I morgon gäller det vi ska möta administrationen och Borgmästaren.

Den s.k mormor som är väldigt mån om Vadik men vill flytta hem till VitRyssland.

Håll nu tummarna och be en stilla bön att vi lyckas i morgon.

Snart ska vi i väg

 

 

Snart bär det i väg till Kirgan och Seglarskolan..

Det går att vara ute nu på morgonen då det inte är 41 grader varmt.

Men 30 .

Fast det är ju i alla fall 11 grader mindre.

De yngre barnen stannar hemma och badar i poolen .

Tills dess det blir så varmt att man inte ens kan vara ute.

Nu är det full rulle på gatan de spelar fotboll och det är världens liv.

Tur att grannarna är vana

Julia och Ruslana ägnar sig åt dansuppvisning.

Nanny Raisia gömmer sig bakom trädet, det går ju sådär får jag lova att säga 🙂

Lyckliga barn allt som räknas

Seglarlägret

Seglarlägret kommer att fortsätta ett par timmar på kvällstid under september och oktober också.

Det fick vi reda på i dag. Barnen ser fram emot det här och kommer att gå in för det med liv och lust.

Det kommer att bli flera timmars teori

och det är bra att barnen får lära sig sjövett. Det finns olika storlekar på båtarna, allt från optimistjolle till jakt.

Vi har 41,5 grader varmt så det gäller att de har kepsar och t- T-shirt på sig även på sjön .

Jag kommer inte att vara där så mycket eftersom det finns mycket orm,

I och för sig bara snokar , men orm som orm och jag har Ormfobi.

Så jag stannar hemma och arbetar i Novy Dom istället.

I augusti är det dags för läger DOM ANNA.

Den här sommaren kommer att gå till historien  🙂

För varmt

Nu håller vi på att storkna av denna värme. I går 41,5 grader som mest .

Och det är det nästan varje dag. Någon dag kan det sjunka till 37 men bara det är för varmt.

Vi har ont i huvudet blodtrycket är upp och ner, även på barnen.

Jag hör begravningslastbilens tjutande dagarna långa.

Det är de äldre som inte klarar av värmen och har man då dessutom inte tillräckligt med vatten då är det kämpigt.

Så här hämtar man sina döda som ligger hemmet i ett dygn innan de fraktas till begravningsplatsen.

Folk går efter lastbilen som hela tiden signalerar. Kistan är öppen så alla kan se den döde.

Jag önskade ju att det inte var den här traditionen,

men det är inte mitt land och det här är en gammal tradition som aldrig någonsin att ändras.

Man kan även beställa gråterskor som inte bara gråter, de är hysteriska, vilken gör de sörjande ännu mer ledsna.

Nej det är är i mina ögon ovärdigt. Kommer en lastbil med en kista på så betyder det också otur att man ser en,

för då kommer någon i ens närhet att dö.

Men som sagt var gamla traditioner som aldrig kommer att ändras.

Men tur är att jag har så mycket på datorn att göra och fönstret är stängt för AC är på.

Men trots detta så tränger det ihärdiga tutandet igenom och jag hör det flera gånger om dagen