Nytt barn vid grinden

Det här är en tavla, Jag kan inte sätta ut foto på pojken.

I morse klockan 06.30 var en del barn vakna i Novy Dom, de gjorde sig redo för att börja skolan.

Men först skulle de äta gröt.

Zhorik kommer inrusande till mitt rum och säger , det står en liten pojke på bänken utanför vår grind och tittar in .

Jag slänger mig upp och ropar till Zhorik att hämta honom.

Det visar sig vara en liten pojke på 3 år.

3 år !!!!!!!! Tårarna trillade sakta ner från hans kinder,

jag vill bara ge honom världens varmaste kram, men jag håller mig .

Jag vågar inte utsätta oss alla för någonting som vi inte har.

Men jag tar honom i handen och han får följa med in i Novy Dom.

Nattnanny och den Nanny som arbetar till 5 är redan här.

Vi duschar honom, han luktar fruktansvärt,

och jag undrar hur många gånger han har kissat i byxorna. Vi bränner kläderna och tvättar honom ren ,

som tur var hade han inte löss, men att han inte var frisk det stod klart för oss tidigt.

Han grät när han skulle kissa och jag förstod att han hade urinsväggsinflammation.

Vi sätter på honom varma kläder och han får äta sig mätt i vårt varma och ombonade kök.

Han svarar inte när vi frågar honom saker, så vi skippar alla frågor. Jag ringer polisen och som vanligt får jag samma svar.

Nej ingen anmäld försvunnen.

Vi åker upp med honom till sjukhuset med filt, lakan , kudde och en påse med mad, samt lite leksaker och en teddybjörn.

De som arbetar på sjukhuset känner igenom honom direkt och säger

…. jaha då var det dags igen….

Han kommer från en missbrukarfamilj och mamman ville inte ha honom från den dagen hon födde honom.

Han är så söt och världens men med sorgsna ögon. Jag väntade på sjukhuset tills dess alla prover var tagna,

och det visade sig att han hade urinväggsinflammation och det gjorde ont när han kissade.

Den här gången var vi tvingade att ringa till sociala eftersom pojken fick följa med oss hem.

Nu väntar vi och ser vad som kommer att hända.

Han leker och bygger med lego just nu, vi väntar på att sociala ska komma, om de kommer det vet man aldrig.

Sjukhuset gjorde ingen rapport till polisen, men jag är inte en gnutta rädd, så jag gjorde det.

Jag anser att det är varje människans skyldighet om de får tag i ett litet barn som går på leriga vägar med badskor och kallt ute.

Sjukhuspersonalen visste adressen och vi har också varit där,

men ett hänglås hänger på dörren så det finns ingen hemma.

Fortsättning följer på den här tragiska historien .

3 år , man vill bara ramla i hop i en hög och gråta, men styrkan återvänder och man blir som en lejoninna .

Annonser

I alla tysta rum, sus som av vingar

I dag firar vi Sankta Lucia i Sverige.

En tradition som egentligen kommer från Italien , men som har firats i Sverige i många år.

En vacker tradition med många levande ljus.

Sankta Lucia eller Sancta Lucia kan syfta på:

  • Lucia (helgon) – född cirka 283 i Syrakusa, Sicilien, död 304 i Syrakusa, var jungfru,
  • och blev sedermera martyr och helgon inom Romersk-katolska och Ortodoxa kyrkan
  • Luciasången – en sång med tre texter på svenska som sjungs till en neapolitansk (italiensk) melodi. (källa Wikepedia)

Det firas inte här i Ukraina tyvärr, men jag visar barnen klipp från Youtube och de tycker att det är väldigt vackert.

På mina sidor finns Luciatåget både på min privata och i Enjoy.

Se det gärna och njut av det vackra, en föraning om vad som komma skall.

 

Det slår mig som en smäll i ansiktet

Vaknar och öppnar datorn för dagens arbete.

Då känns det som om någon slår till mig i ansiktet och jag tänker.

Nej inte nu igen!!!

Men sanningen står ganska snart klart för mig ytterligare ett terrordåd har begåtts i Frankrike.

Med flera döda och skadade.

Var det så här våra liv skulle bli?

att alltid vara på sin vakt ut i fall att det finns en galning där ute som skjuter ihjäl oskyldiga människor.

Människor som är ute och handlar julklappar till sina nära och kära för att senare fira en fröjdefull jul.

Men för flera blev det inte så, istället hamnade de i ett blodbad med fint inslagna paket liggande i trasor bredvid dem.

Julklappar som är köpta av kärlek till någon de älskar.

I stället blir det en sorgens jul för flera, och jag tror att normalt funtade människor känner lika som jag.

Var det så här det skulle bli?

Svaret är naturligtvis NEJ.

Det var inte alls så här det skulle bli, utan människan bestämde hatet själv,

med order uppifrån vad de tror på.

I bland känner jag, nej jag vill inte leva på den här planeten,

jag är inte funtat att leva med så mycket hat och våld, ingen normal människa är det.

Förutom de som ställer till det. Och som har en sådan vansinnig fel uppfattning om vem de utför attentaten från.

Och de är många.

Man gör ingen urskillning på vuxen eller barn.

Jag tänker på lilla Ebba som fick sätta livet till på terrorattentatet på Drottninggatan i Sverige.

En liten flicka som hade hela livet framför sig.

Det livet släckte  en galen människa, den dagen i Stockholm.

Jag tänker på hennes mamma och pappa.

De är inte heller ensamma med att förlorat ett barn i ett attentat.

Men för dem gäller bara lilla Ebba,

liksom det gör för alla de som förlorar sina barn eller annan kär familjemedlem under sådana fruktansvärda händelser.

Var det så här det skulle bli ?

Att vi inte ens kan gå och julhandla eller promenera på en gata i april, eller gå i skolan ,

utan att man ska för alltid vara på sin vakt.

NEJ! det var inte meningen att det skulle bli så.

Det känns just nu som att hatet tar över en hel värld.

En värld som jag egentligen inte vill leva i.

Jag tänker på alla de som har förlorat sina kära anhöriga,

sina barn som aldrig mer man får den där varma goa kramen i från.

Hur orkar de fortsätta sina liv utan sina älskade familjemedlemmar.

Det är de jag tänker på just nu.

Bottenlös sorg .

Livet fortsätter ju trots allt för dem, men ett helt annorlunda liv.

 

Feber

Nu faller barnen som käglor , den ena efter den andra blir sjuk i halsont feber och snuva.

De är trötta och vill helst ligga och vila i sängen.

Vi har 10 stycken hemma just nu och i en del klasser finns det inte ett enda barn.

Det 9 slutar de skolan och börjar igen den 12 januari. Vi proppar i dem vitaminer.

Vi pressar apelsin er i vår juicemaskin och de dricker ett glas var varje dag.

Den medicinen som finns på apoteket , tex hostmedicin den innehåller i princip bara socker och har aldrig någonsin hjälp

Så den slopar vi direkt.

Det här blåser snart över , jag hoppas på kallare väder och snö då brukar bakterierna försvinna.

Synd är det om de barn som blir utslängda den här tiden.

I natt var det dags igen. Jag tackar min lyckliga stjärna att de vet att de kan komma hit.

Men i natt ringde det inte på grinden utan de två små barnen, ett syskonpar togs sig till mitt fönstret.

Jag vaknade av att larmet gick och vaknade gjorde ju hela Novy Dom.

Två pojkar som mamma hade låst ute och vägrade öppna dörren. De grät och hackade tänder.

Som vanligt varm dusch, mat, varm pyjamas och ringa polisen som inte hade fått in någon anmälan

men de visste vad det var för barn och de sa att det var inte första gången.

De bad oss behålla dem tills i dag då vi förde dem till sjukhuset.

HALLÅ SOCIALA VAKNA!!!!!!!!!!!!!!

Där finns de båda pojkarna nu 2 och 5 år.

Vi hade sådan tur att vi fick bra madrasser från Eta i Sverige så vi kunde bädda ner dem i dem.

Varmt och gott somnade de med mat i magen.

Nu finns de på sjukhuset och kommer förmodligen att vara där ett tag. Jag har skrivit rapport dels till polisen och anmält föräldrarna.

Nu kommer de nog till 100% aldrig mer hem igen till rucklet och de alkoholmissbrukade föräldrarna.

På de här pojkarna kommer vi förmodligen få frågan om vi kan ta hit dem, det är bara det att vi har knökfullt,

men Nina och jag ska sätta oss och planera hur man kan göra men  vi får avvakta och se hur det går.

 

 

Spänningen stiger

 

Spänningen stiger i Novy Dom. Snart, snart kommer han nog.

Det tisslas och tasslas och skrivs brev .

Och vi kan verkligen känna av julstämningen, trots det trista gråa vädret.

I helgen ska vi baka lussekatter igen och dels äta hemma och sedan ska vi åka till barnsjukhuset med bullar och kompott.

Jag vet hur uppskattat det är att få ett par bullar och ett glas kompott.

Vi har blivit förvarnade att vi kanske inte får komma in med julklappar,

avdelningen står under strikt kontroll, de försöker göra allt så fler barn inte blir sjuka. Det sprider sig som en löpeld.

Men visst ska barnen få en julklapp, ostfrallor och juice i år också.

Vi har redan gjort i ordning allt till barnen.

Bogdan har faktiskt hållit sig, peppar, peppar  från att pilla på något paket.

Men jag förstår att det kliar i fingrarna på honom.

Barnen går i skolan den 24 så jag tror att vi hoppar över den svenska traditionen i år och tar det på nyårsafton istället.

Då kan de vara uppe hur länge de vill och leka med sina nya leksaker.

Men tomten kommer garanterat , det har jag lovat dem.

 

2 : a advent

I dag är det 2 :a advent och vi tänder det andra ljuset innan jul. Här är det full rulle i stugan.

Alla pysslar med sitt. Ute är den minus 8 grader men ingen snö.

Vi har levererat ved till fyra familjer och det var verkligen behövligt.

Trots varma kläder och påpälsad till max så frös jag.

Mamman är handikappad och är ensam med fyra barn som låg i två sängar,

det är allt de har. Jag hade med mig varma kläder, filtar och täcken.

Vi sparar var efter vi får.  Jag tog också med medicin som vi hade i vårt medicinskåp.

Och så fick de var sin Nalle som Handarbetargruppen till förmån för Barnens hopp har stickat med tillhörande kläder.

Vi gjorde upp en rejäl brasa i spisen och den ljuvliga värmen spred sig som balsam i huset.

Jag hade ett tjockt draperi som vi satt upp vid ytterdörren, alltid tar det emot lite kyla utifrån.

Serjozha Kalschu tätade fönstren med silikon så draget skulle försvinna.

Vi hade med oss en liten bordsjulgran med belysning som fick stå på köksbordet och en röd duk.

Vi kände oss nöjda och lyckliga när vi åkte därifrån, och då kan ni tänka er vad familjen gjorde.

Hela kvällen kan de spela de spel vi hade med oss, och äntligen fick deras liv en mening igen.

Som en skadeskjuten liten fågel

Som en skadeskjuten liten fågel kom hon hit för 2 år sedan .

Hon var i så dåligt tillstånd. Det var sociala som bad oss om hjälp.

              De sa att hon skulle bara stanna någon månad.

Mamman djupt alkoholiserad och de bodde i ett ruckel till hus.

En dag ville mamman ta hem henne över dagen för hennes bror hade kommit.

Jag kan inte neka en sådan sak eftersom vårdnaden inte var fråntagen.

Hon lovade att vara tillbaka med Karina innan lunch.

Men ingen Karina dök upp. Jag ringde och ringde, men telefonen var avstängd.

Klockan 5 var jag näst intill hysterisk .

Jag ringde då till sociala och talade om för dem vad som hade hänt och hur det blir när de beslutar

om så helkorkade saker som att en djupt alkoholiserad mamma får ta hem sitt barn,

även om det bara skulle vara ett par timmar. Vi åkte till huset där mamman bor med det satt ett hänglås på grinden.

Vi ringde polisen som också var ute och letade.

Jag vet inte hur många timmar vi letade innan vi insåg att vi inte skulle hitta henne.

Den natten sov jag knappt någonting.

På morgonen kom Karina tillbaka, mamman vågade naturligtvis inte komma hit ,

så henne fick jag aldrig tillfälle att träffa igen.

Karina hade varit uppe hela natten. hon berättade att hon hade fått en liten fisk att äta

och att mamma och hennes bror hade druckit massor med sprit.

Hela hennes huvud var fullt av löss.

Vi hade inte en chans att få bort allt det var som en myrstack, så vi fick klippa hennes hår.

Vi brukar försöka undvika det men den här gången gick det inte.

När hon var avlusad och ren fick hon den här fina träningsoverallen som hon älskade.

För c.a ett halvår sedan fick vi reda på att mamman hade avlidit.

I dag fyller Karina 9 år och i dag är hon en lycklig liten tjej som är väldigt mån om hur hon klär sig och uppför sig.

Så här lycklig är Karina i dag. Grattis vår lilla Prinsessa på din födelsedag.

I kväll ska vi fira dig ordentligt