Värmen har kommit

Värmen har kommit till oss. I dag har vi hela 15 grader varmt. Och på onsdag ska det bli 17 grader.

Hoppas att det kommer att hålla i sig .

Nu kommer allt snart att börja knoppas och så småningom slå ut i full blom.

Vi längtar.

Lika mycket som barnen längtade efter snö, lika mycket längtar de efter sol och värme nu.

Det är lika spännande varje år att se vad som kommer upp från jorden .

Vi ska så mycket sommarblommor i år. Prästkragar, blåklint, Vallmo etc

I dag står ytterdörren på vid gavel och det känns jätteskönt.

Nu kan vi också börja att hänga kläder ute ,

det luktar underbart att ta in tvättade kläder som har hängt ute.

ja det är en underbar tid vi går till mötes ,

men som sagt man blir aldrig riktigt nöjd,

ni kommer säkert höra mig sitta här och klaga över 40 graders värme i sommar också 🙂

3 månader kvar sedan är det sommarlov.

Gissa om barnen längtar

 

Annonser

Här klipps vindruvorna

 

Ett tecken på att våren knackar på dörren .

Våra vindruvor är så gamla och de flesta är sjuka. Vi har bara blå.

Men vi tar inte bort dem , för bladen skyddar mot solen.

Men däremot ska vi plantera nya.

Mest gröna och en del blå kommer vi att plantera.

Vi får skott av en granne.

Just nu beskär Serjozha vindruvorna,

så de bildar ett tak från grinden och in till ytterdörren.

Det är jätteskönt på sommaren då solen är som hetast.

För de nya skotten tar det c.a 2 år innan man får vindruvor.

Så här fina vindruvor kommer vi att få senare. Skotten ska sättas redan nu.

Zhorik hjälper gärna till.

De andra barnen är i Söndagsskolan .

Vi har fyra barn sjuka hemma.

 

 

 

I natt Odessa (igen)

I natt bär det av till Odessa igen.

Jag hoppas att vi slipper dimman. Vadik och Sasha är redan där.

Vi kommer att åka med chauffören Vitalik som har en VITO tack och lov.

Nina och jag ska till OVIR , ta foto och fingeravtryck på mig och lämna mina dokument.

Om de är nöjda så får vi också vara glada. Sedan kommer de att tala om när jag får komma och hämta dem.

Så två gånger till Odessa blir det igen.

Vadik är på kontroll på sjukhuset i 10 dagar .

Efter det bestämmer sociala när Nina och Vadik ska gå på 3 dagars kursen i Odessa

för att bli fadderfamilj till barnen i Novy Dom.

Sedan ska vårdnaden tas i från alla de föräldrar som har sina barn bor i Novy Dom i domstolen.

Sedan får vi ta det steg för steg. Barnen sover hos sina Nanny nu i alla fall,

men kommer på morgonen hit och äter frukost och klär sig i sina skoluniformer.

Både Nina och jag är så trötta på allt krångel så det finns inte ord för det.

Just nu vill vi verkligen ingenting, luften har gått ur oss.

Vårdag

I dag känns det verkligen som våren är på väg.

Vi har en strålande morgon med solsken och inte ett enda moln på himlen .

Snödropparna blommar för fullt och man känner att livet som har legat i vinterdvala återigen är på väg att få liv.

Visst är det underbart

De här bilderna är från vår trädgård, tagna bara för någon minut sedan.

Snart kommer hela Novy Doms trädgård stå i full blom .

Det är lika spännande varje gång och se vad som kommer upp

Nu väntar vi på storken och Pelikanerna, men det lär nog dröja ett tag till. Jag vet att de är nere i Portugal just nu.

Så snart så har vi dem här

Ännu argare

Sociala i Reni är allt annat än vad de står för.

De ska hjälpa och se till att barn har det bra. Istället förvärrar de saker och ting.

Det finns en familj här i stan med tre barn, den ena är nyfödd.

De bor i ett rum som är både smutsigt och inget hem för barn .

Två vuxna och tre barn. Mamman och pappan är inte missbrukare .

Sociala tar 3 åringen ifrån föräldrarna och placerar honom på Internat.

På Internatet misshandlar man den lilla pojken svårt i huvudet så nu vågar han inte ens tvätta håret.

Sociala tog honom därifrån och placerade honom åter hos föräldrarna.

Jag menar VEM ska få dessa människor på sociala i vår stad att fatta vad deras arbete går ut på.

Vi är mitt uppe i en process med vårt eget hem, så vi måste vara tysta annars får vi ännu mer problem.

När alla dokument är klara ska jag agera jag lovar er.

Rummet är fruktansvärt smutsigt där de bor, men nu får de hjälp, att lära mamman hur man håller rent och snyggt.

Jag kan inte nämna några namn, vi har valt att vara tysta.

Kan ni förstå hur man kan misshandla ett barn så fruktansvärt på ett barnhem.

Jag vet att hämnden söker sig själv, och en dag kommer de att få betala vad de har gjort dessa små.

Man kan fråga sig varför sociala inte söker hjälp med barnet i Reni,

det finns faktiskt hjälp att få både hos oss och hos vår vän .

Hur är socialarbetarna funtade när de VET hur det är på barnhem och Internat.

Jag kanske inte skulle säga det här, men jag har faktiskt svårt att vistas i samma rum som socialarbetarna.

Jag har inte tillräckligt med pokerface.

Nu är jag riktigt arg

Vi fick två valpar av Pastor Ockert .

Två bröder Nelson och Moses.

Inte renrasiga, utan det är en blandning mellan cocker spaniel och något annat.

De var bara 8 veckor när de kom hit.

Vi upptäckte snart att Moses var en aning aggressiv och det kan vi ju inte ha bland alla barnen.

Vi fixade två andra hem till hundarna. Nelson har det jättebra, men vad vi inte visste var att det hade inte Moses.

I går kväll klockan 21.30 öppnades grinden och Moses föstes in i trädgården.

Sasha var utanför så han fick lite hum om varför de gjorde så här.

De berättade att han jagar hönsen och jag förstår det problemet jätteväl, för det är deras levebröd.

Men att lämna tillbaka en jättesmal hund ,

där vi kan känna ryggraden på samt full med loppor och enorm smutsig, det är i alla fall för mig att gå över gränsen.

Han var både uttorkad och hungrig och när grinden öppnades rusade han in till oss.

Nu är han badad, har fått äta sig mätt och ligger och sover i min säng.

Vi kan inte behålla honom eftersom jag inte litar på honom tyvärr,

men det här  att lämna tillbaka honom i det här skicket blir jag vansinnig på.

Hur kan man behandla djur på det här sättet. Jag har t.o.m ring till dem och frågat hur det går och svaret blev

…… super bra….

Matskål och leksaker var fulla med hönsbajs.

Mitt hjärta blöder  just nu. Jag ger honom inte till någon som vi inte vet vem det är.

Moses är van att få sova inne och det måste han få fortsätta att göra.

Hur svårt kan det egentligen vara

Ja! hur svårt kan det egentligen vara.

I dag var jag Sasha och Vadik i Moldavien för att jag skulle få en ny stämpel i passet

Det var rörigt vis gränsen i dag, många lastbilar stod i kilometerlånga köer.

Det tog tid, men det gick bra ut från Ukraina. Sedan tog vi en kaffe i Moldavien och åkte tillbaka.

Då blev det problem i Ukraina.

Passpolisen: Varför har ni inte betalat ekologisk avg.

Vadik: vad gör man det

Passpolisen: i Moldavien.

Det står ingenstans, inte en endaste liten notis eller information om att man ska göra det,

det skulle vara så enkelt för den Moldaviska passkontrollen att upplysa om detta eller ha en liten skylt att man inte ska glömma det.

‘Men icke , Det var bara att åka tillbaka till Moldavien och försöka köpa det ekologiska intyget

eftersom vi inte hade begärt det från början.

Så det blev böter. Vi klarade oss hyfsat med 2000 UHA men killen framför oss fick betala 200 EUR.

Sedan tillbaka till Ukraina där passpolisen blev sur för jag hade solglasögon.

Jag hann bara öppna munnen innan Vadik slängde igen dörren på bilen,

för han visste att jag redan var sur och irriterad.

Men passpolisen öppnade dörren igen och bad mig ta av mig glasögonen, då var det nära att jag sa,

……… jag kan ta av mig rubbet om du vill…….

men jag såg blicken på Sasha och Vadik och sa ingenting, det var väl lika bra det.

Om de inte vore så himla otrevliga skulle jag inte säga någon, man kan säga saker på olika sätt.

Det här sättet är elakt och ouppfostrat.

Nu är jag i alla fall hemma igen och på torsdag natt åker Nina och jag till Odessa OVIR.

I natt åker Vadik och Sasha.